Livets synkronicitet och mening

Inte långt från operan i Malmö finns det flera second-hand-butiker som säljer böcker. En av dem är nästan som en labyrint när man kliver in – smala gångar slingrar sig åt alla håll.

Det doftar gamla böcker, och det är nästan kusligt tyst där inne. Som på ett bibliotek.

Det är något speciellt med att vandra runt där och leta efter små skatter. Vissa böcker ser knappt använda ut, medan andra bär tydliga spår av tidens gång. Och priserna? Nästan löjligt låga.

En gång, när jag besökte just den här butiken, hittade jag en bok av Kay Pollak. En riktigt intressant en. I boken fanns en berättelse som finns i flera versioner.

Här är en variant av den, översatt från engelska: (från The Way of the Peaceful Warrior)

Bonden och hästen

En äldre man och hans son drev en liten gård. Deras enda dragdjur var en häst.

En dag sprang hästen bort till bergen.

"Vilken otrolig otur!" utbrast grannarna.

"Tur eller otur – vem vet?" svarade bonden lugnt.

En vecka senare kom hästen tillbaka. Och den var inte ensam – fyra vilda hästar följde med.

"Vilken tur du har!" utropade grannarna.

"Tur eller otur – vem vet?" svarade bonden igen.

Nästa dag försökte sonen tämja en av de vilda hästarna, men ramlade av och bröt benet.

"Så hemskt! Vilken otur!" beklagade sig grannarna.

Bonden ryckte på axlarna. "Tur eller otur – vem vet?"

Strax därefter bröt krig ut i landet, och alla unga män kallades in till armén. Men bondens son blev kvar hemma – han var ju skadad och kunde inte strida.

Tur eller otur?

Den här berättelsen kan tolkas på många sätt. Vad får den dig att tänka på?